Pressklipp | Lehtiarvostelut
En saakelis bra show
”När Pargas stora ungdomsshow ordnas för sjunde gången är det ett spektakel av rang vi får se.
Spektaklet utspelar sig under uttagningarna till en talangshow modell Idols eller The Voice. Lucy från Korpo (Elin Karlsson) väntar backstage på att få sjunga inför kamerorna. Hon märker snabbt att talangshowens demoniska producenter (Jutta Virtanen och Julia Lindqvist) inte alls är intresserade av hennes personlighet och förmågor utan bara av att göra smaskig teveunderhållning på de ungas bekostnad. Medan de andra unga stjärnskotten bränner av sina uttagningsnummer börjar Lucy smida en plan på att göra revolution i kulisserna och avslöja talangshowens sanna natur för tevetittarna.
I kontrast till talangshowsindustrin man driver med i föreställningen håller ungdomsshowen i Pargas inte några uttagningar utan alla får vara med. Det här är viktigt. Visst finns det solister i Show Seven och en del får mer plats på tiljorna än andra, men det är helheten, kollektivet, som är viktigast.
Den kritik som föreställningen kommer med är saklig – talangshower understöder hänsynslöshet och en hetsig konsumtion av begåvning – men också underhållande och tacksamt att göra rolig teater av.
Vad är egentligen mer radikalt, ur det perspektivet, än en lokal ungdomsshow där både unga och vuxna ger gratis av sin tid och sin begåvning, stöder varann och växer tillsammans?
I sångartruppen finns otroligt många verkligt duktiga solister som förtjänar beröm både för att de axlar scenansvar och för att de levererar. När Annika Ruokolahti sjunger Kate Bushs evighetslåt ”Wuthering Heights” går det kalla kårar längsmed ryggraden, liksom när Melina Arvidsson river av Alicia Keys ”Girl on fire” och när Tekla Gustafsson får visa registret i diskodängan ”Never can say goodbye”. Solisterna bärs upp (ibland bokstavligen) av duktiga körer och skickliga dansare. Massnumren, till exempel Petter och Daniel Adams Rays ”Håll om mig”, funkar verkligen bra ur koreografi- och körsynpunkt.
De genomtänkta dansnumren med inslag av fysisk teater och imponerar också. …
A cappellaversionen av Funs ”We are young” blir vassare än originalet, liksom det avslutande Muse-numret, som växer i dramatisk bredd av många röster. Den akustiskt avskalade versionen av Aviciis ”Hey brother” med stämsång av bland annat Filip Hartman och Gustav Nyström är en fin kontrast till de högproducerade popnumren. Men det är ändå Jason Mraz-låten ”I’m yours” som visar föreställningens sanna karaktär: i den sjunger mer än ett dussin unga sångare i tur och ordning var sin rad, lämnar scenen och ger plats för nästa sångare, alla har olika röster och det präglar helheten. Alla som vill får ta plats på scen.
Här finns också en hel del komisk begåvning. Anders Helenius ordvrängeri och lagom barnsliga skämt kompletterar de allvarligare funderingarna kring showindustrins slit-och-släng-mentalitet. …
Överraskningselementen är många och de kan förstås inte avslöjas här.
Ur dramatisk synpunkt fungerar upplägget kring den fiktiva talangshowen mycket bra. … Här finns nästan inga dramaturgiska transportsträckor eftersom låtarna och sketcherna på ett naturligt sätt är en del av själva grundidén och utspelar sig på talangshowens scen. …
Till och med lite kritik mot showbizsexism har manusförfattarna fått med. Om showindustrin utnyttjar begåvning så ingår minsann särskilt unga tjejers kroppar i den ekvationen. Huvudpersonen Lucy visar det då hon byter sina hippiekläder mot en förklädnad bestående av tajta läderbyxor och glittertopp för att kunna genomföra sin plan att avslöja talangshowens sanna natur. I sina egna, osexiga kläder skulle hon inte klara sig genom vill-du-bli-kändis-spärren, sådana är showbizens regler för unga kvinnor. Befrielsen kommer i slutscenen, då Lucy äntligen får sjunga sin sång i sina, egna vanliga kläder.
Ungdomsshowerna har hållit hög klass ända från början år 2000 och ambitionen att göra bra show är en del av den rättmätiga respekten för det unga produktionsteamets tid och begåvning. Pargas har gjort ungdomsshowerna till sitt varumärke och vi andra får bara vara avundsjuka på att det lyckats. Det går inte att ta miste på den ambition och den glädje som finns hos varje person på scen. Showerna är ett växthus för den talang och teaterlust som finns i byn, här växer framtidens skådespelare, dansare, koreografer, producenter, scenografer och sångare fram som delar av en helhet. Det är ett privilegium att få bevittna det.”
ÅBO UNDERRÄTTELSER/ J.J.Wikström, 17.1.2014
77 talenttia Paraisilta
”Paraisten kaupungin kulttuuriyksikkö on järjestänyt vuodesta 2000 joka toinen vuosi kaupungin nuorille hienon mahdollisuuden osallistua shown tekemiseen. Tämänvuotinen Show Seven – Septimus Maximus Spectaculum juoksuttaa lavalle 77 nuorta, joiden lahjakkuutta ja intoa katsoja ei voi kuin ihmetellä ja ihailla. …
Vaikka kehyskertomuksessa puututaan aiheellisesti kaikista tuuteista tunkevien kykykilpailujen moraaliseen puoleen, Show Seven on kuitenkin ennen muuta viihdyttävä ja näyttävä spektaakkeli. Visuaalisuuteen on satsattu, Riddo Ridbergin ohjauksessa esityksen rytmi ja henkilöhahmojen karakterisoinnit napsahtavat kohdalleen ja suuret tunteet ja kepeä huumori vuorottelevat passelisti.
Todellisen timantin Show Sevenistä tekee huikea esiintyjäjoukko, joka energisoi katsojankin.
Vaikka suurin osa esiintyjistä on tyttöjä ja naisia, Paraisilla on mahdollista nähdä sellainenkin ihme kuin 10 nuoren miehen tanssiryhmä. Osaamisen skaala on kaikkinensa laaja klovneriasta ja voimistelusta beatboksaukseen.
Show Sevenin voima ja erityisyys on esiintyjien runsaudessa. Onhan se nyt pienoinen ihme, että 15 500 asukkaan kaupungista löytyy tällainen joukko lahjakkaita nuoria. Joukosta nousee myös todellisia kykyjä … Sophie Keihään manageriparodia on puolestaan viimeisteltyä ja ilmeikästä komiikkaa. Adrian Rantalan, Filip Hartmanin, Gustav Nyströmin ja Victor Korpelan Avicii-tulkinta Hey Brother kuuluu myös suosikkeihini, ja nelikko tekee muutenkin loistavaa jälkeä. Rantala puhaltaa uutta henkeä Boomtown Ratsin vanhaan I don’t like Mondays -biisiin, ja Korpela esittää Pidä huolta -laulun vakuuttavammin kuin Pave Maijanen konsanaan. Suuresta esiintyjäjoukosta rakentuu komeita kuoro-osuuksia, ja musiikillisen annin täydentää meheväsaundinen bändi puhaltimineen.
Erityismaininnan ansaitsevat vielä tanssikoreografiat, joissa on otettu hyvin huomioon esiintyjien osaaminen asettamatta rimaa liian matalalle. Mukana oli kekseliäitäkin ratkaisuja kuten sankarihahmojen lennättäminen mustiin puettujen ”nukettajien” avulla sekä valokaapeleilla rakennettujen ”piirroshahmojen” tanssi.”
TURUN SANOMAT/I.Haapanen, 17.1.2014
”Sångerna håller jämn nivå, med vissa stjärnstänk. Vem man gillar bäst kan vara en smaksak, det finns att välja på. … Ramberättelsen är för all del tydlig, men det mesta av ironin bärs upp av koreografin, som inte är så där sammanbitet ambitiös som man har sett i andra ungdomssatsningar utan gjord med glimten i ögat, ibland relaterande till sångtexten. Vi är här, allihop, säger oss dansinslagen, och de som är stjärnor kommer ur gänget, kollektivet. Den fiktiva talangtävlingen, Talent Maximus, tar också emot andra inslag än musikaliska, plats ges därför också till snabba sketcher som präglas av en ibland brutal men avväpnande tonårshumor. … En ryggrad i projektet är musikerna, ett knappt dussin, som hela tiden är närvarande i olika kombinationer. Och givetvis regissören Riddo Ridberg som på fler än ett sätt har gett den jättelika scenensemblen spelrum.”
HBL/A-C. Snickars, 17.1.2014
Loistava nuorisoshow!
”Käy katsomassa vuoden kaksikielinen nuorisoshow Show Seven Paraisilla! Se soveltuu kaikenkäisille niin suomen- kuin ruotsinkielisillekin ihmisten erikoismieltymyksistä huolimatta. … Nuoret laulavat, tanssivat, naurattavat ja matkivat tunnettuja hahmoja aivan ammattimaisen taidokkaasti. Nuorimmat ovat vain 13 vuoden ikäisiä, varmaan ensimmäistä kertaa oikealla näyttämöllä. Talenttia ja sitoutumista ei keneltäkään puutu. Mutta ohjaajat, vanhan kehäketun Riddo Ridbergin ohella koreografiasta vastanneet muun muassa Sanni Impilä ja Katariina Gonzales sekä monet muut asiantuntijat ovat opastaneet nuoria ja hionneet esitystä viimeistä piirtoa myöten. … Silmäruokaa luovat myös hauskat puvut (Sonja Eriksson & The Talented Maximus Fashionistas!) sekä Sandra Nybergin kiva lavastus. Tehosteista ei ole puutetta ja kaiken kaikkiaan luodaan suurten televisogaalojen aitoa tunnelmaa. … Musiikki koostuu hauskasta sekoistuksesta uutta ja vanhaa. Kuulemme myös vuosikymmenten takaisia hittejä, esimerkiksi ”saksalaisen” ukuleleyhtyeen hulvaton Ob-La-Di, Ob-La-Da, joka saa jokaisen suun hymyyn. Huumori ja komiikka leimaavat koko esitystä alusta loppuun ja ideosta ei näytä olleen puutetta. Miten paljon puurtamista esityksen eteen on jouduttu tekemään tuskin kukaan pystyy kuvittelemaankaan.”
ILMOITUSLEHTI/I. Sandman, 23.1.2014
Strålande ungdomsshow!
”Missa inte årets ungdomsshow i Pargas, Show Seven! … Är man en svuren motståndare till allt vad talangtävlingar heter njuter man från första stund. Showens röda tråd (manus Anders Helenius) avslöjar talangtävlingsarrangörernas hänsynslösa sätt att utnyttja förhoppningsfulla unga deltagare för sina egna syften, att med alla fula medel locka dem att göra bort sig offentligt inför en hjärtlös publik. Aningslösa kändisaspiranter tas också gärna om hand av kommersiella managers. Den sorten karrikeras häftigt av Sophie Keihäs. Det krävs en ärlig och smart huvudperson – berättelsens Lucy från Korpo (Elin Karlsson) – för att genomskåda och avslöja det härskna spelet. Knappast kommer någon av de ungdomar, som medverkar i Show Seven att gå på sådana nitar, ifall de skulle satsa på en scenkarriär. … Musiken bjuder inte bara på det nyaste nya; också många urgamla örhängen dammas av: den ”tyska” ukuleleorkesterns sketch med Ob-La-Di,Ob-La-Da lockar vem som helst till skratt. Humorn är det som genomgående präglar hela spektaklet. Idéer och påhitt avlöser varandra i en aldrig sinande ström i ett tempo som inte lämnar något övrigt att önska. Hur mycket arbete som ligger bakom slutresultatet kan man bara ana sig till.”
ANNONSBLADET/I. Sandman, 23.1.2014
Loistava, sädehtivä show.
”Lavalla oli alusta loppuun asti energiaa ja korkea tempo. Sketsit ja laulut esitettiin ammattimaisella tavalla ja vitsit upposivät yleisöön. … Ei voi muuta kuin vaikuttunut nuorten ja koko showtiimin suorituksesta.”
PARAISTEN KUULUTUKSET, 23.1.2014
En sprakande, strålande show.
”Det var energi och högt tempo på scenen från början till slut. Sketcherna och sångerna framfördes på ett proffsigt sätt och skämten gick hem hos publiken. … Man kan inte annat än bli imponerad av ungdomarna samt teamet bakom showen.”
PARGAS KUNGÖRELSER, 23.1.2014